Bruno Faria

Nästan varje flöjtist kommer någon gång i livet i kontakt med metoden skriven av Taffanel & Gaubert (1923). I denna metodbok finns olika övningar som täcker både grundläggande och avancerade aspekter av flöjtspels teknik. De övningar som kallas för Grand exercises jornaliers de mecanisme är fantastiska verktyg för att utveckla kontroll över sitt flöjtspel. Dessa kan man spela själv eller tillsammans med andra.

Utifrån övningarnas grundform kan man använda sig av olika variationer. Här är en variation som man kan använda sig när man övar på övningen nummer 4 av Taffanel & Gaubert. I stället för att spela skalorna upp och ner kontinuerligt ska man:

i) stanna vid varje vändningspunkt;

ii) hålla den sista tonen några pulsslag;

iii) upprepa de sista tonerna i skalan som en upptakt till den följande del av övningen

Så här ska övningen se ut:

Spelar du med någon annan (t.ex. en kompis eller din lärare) kan ni turas om: medan en person håller långa toner (stämma 2) spelar den andre skalorna uppåt och neråt. Den som spelar långa tonerna spelar till slut också en dur skala. Stämma 2 fungerar som en bra tonövning om man tänker på att stödja tonen och driva med luften genom takterna på samma sätt som man skulle när man spelar åttondelarna (stämma 1). Förutom möjlighet att jobba med klang och teknik får den som spelar skalorna uppåt och neråt möjlighet att lyssna på grundtonerna och arbeta med intonationen.

Ett vanligt sätt att värma upp är att spela skalor, dvs en sekvens av toner. De vanligaste skalor att spela är dur och moll skalor. Men det finns andra typer av skalor där sekvensen av tonerna är lite annorlunda. Några av dessa kallas för modala eller kyrkotonala skalor. Den första av 7 olika modala eller kyrkotonala skalor kallas för jonisk och motsvarar en dur skala, dvs har samma intervaller som en dur skala. Du kan läsa mer om kyrkotonarter HÄR.

I följande övningen utforskar vi de olika kyrkotonarterna genom att 1) använda alltid samma grundton och 2) bryta ner skalan så att man spelar 4 steg uppåt från grundtonen och 4 steg neråt till att börja med. Så här ser övningen ut med tonen G som grundton:

Utifrån den grundläggande övningen kan vi utforska kyrkotonarterna på många olika sätt. Du kan exempelvis spela på olika oktaver eller variera artikulationen. Ett sätt som är intressant att jobba är ha grundtonen hela tiden som en bas — det som kallas för bordunton eller ”drone” på engelska. Du kan hitta bordunton med olika instrument på youtube (t.ex. cello, tanpura). Genom att lyssna på grundtonen medan du spelar de andra toner i övningen har du möjlighet att njuta av de olika intervallerna och arbeta samtidigt med intonation.

Musiclab från Chrome är ett annat verktyg som kan användas inte bara som bakgrund när du övar utan också som ett sätt att visualisera intervallerna (avstånd mellan tonerna) i varje kyrkotonart. HÄR har jag skrivit samma noter som finns på noter ovan.

Till slut, när du har bekantat dig med varje modus/kyrkotonart kan du prova skapa egna melodier. Genom varje skala kan man utforska olika känslor. Här är ett exempel där jag går genom alla 7 kyrkotonarter till bakgrund med tanpura:

Nu ska vi kolla på tecken till KORTA TONER (Eng. ”Hits”). På liknande sätt som när man svarar till tecknet LÅNGA TONER (Eng. ”Long tones”) svarar man genom att spela mörka-, mellan- eller ljusa toner beroende på var tecken KORTA TONER visas när det aktiveras (över huvudet = ljusa toner, vid bröstlinjen = mellan toner, under midjan = mörka toner).

Kolla på följande film:

När soundpaintern förbereder gruppen visar hon/han tecknet alltid vid axlarnas höjd. När soundpainter ger ett steg framåt och ”kastar” de korta tonerna i luften sker själva aktiveringen av gruppens respons. Soundpaintern håller pekfingret och tummen ihop när hon/han förbereder gruppen. När ljudet ska aktiveras stiger soundpainter fram och ”kastar” de korta toner i luften genom att lösa bandet mellan pekfingret och tummen. Gruppen svarar direkt då och väntar på nya aktiveringar för att spela ytterligare korta toner.

Tecken KORTA TONER kan dock kombineras med andra. Ett exempel är kombinationen mellan KORTA TONER och LÅNGA TONER. Se följande film:

När en långton är igång och soundpaintern förbereder och aktiverar tecknet till KORTA TONER ska gruppen spela den korta tonen och direkt efter fortsätta spela den långa tonen som var igång innan.

I filmen ovan har vi två ytterligare nya tecken. Den första heter GÅ TILL (Eng. ”Go on to”) och används för att skapa en kort sekvens mellan två olika innehåll. Tecknet visas alltid som förberedelse, det vill säga innan olika ljud aktiveras. Sekvensen KORTA TON – GÅ TILL – LÅNGA TON ser ut så här:

Som förberedelse till gruppen visar soundpainter det första innehålls tecknet (KORTA TONER), tecknet GÅ TILL och sist tecknet till det andra innehållet (LÅNGA TONER). Så snart soundpainter har stigit fram och aktiverat det korta tonen går gruppen till den långa tonen, det behövs inte ett ytterligare tecken för aktivera den långa tonen.

Det sista tecknet som används i filmen är en kombination av tecken KORTA TON (Eng. ”Hits”) och STOPP (Eng. ”Off”). Det används för att informera gruppen om att man ska inte tillbaka till något föregående ljud utan att det ska bli tyst efter aktiveringen av nästa korta tonen. Dessa två tecken visas på följande sätt:

Andra tecken som används i filmen har att göra med VOLYM och PITCH/TONHÖJD ändringar. Kolla på föregående avsnitt för att repetera dessa två.

Ha det så kul!